Sjukdomen nära att stoppa
brommatjejens karriär
–  nu sjunger hon internationellt

Brommas duktiga flicka är idag en framgångsrik sångerska, sångpedagog och författare. Jag träffade Eva Hillered över en nostalgisk fikastund i Bromma, där hon minns sina forna hemtrakter. Det var här Eva lade grunden för sin musikaliska karriär. 

Energiknippet Eva Hillered möter oss på ett café i Bromma över en fika. Hon har utstrålning som få och hennes glädje smittar av sig. Det märks att hon är tillfreds med livet. Men riktigt så har det inte alltid varit. Minnena från uppväxten i Bromma har både ljusa och mörka toner.

– Jag har många härliga minnen från Bromma, säger Eva med lysande ögon och ett stort leende på läpparna.
– Jag minns att spårvagnen, 12:an, hade en central plats i tillvaron. Man ville alltid sitta längst bak i den lilla kupén där. Vi brukade klämma in oss där, jag och mina kompisar. En dag klev en blottare in i kupén. Men det kanske inte var den typen av minnen jag skulle komma på nu, fortsätter hon och börjar skratta.
Eva växte upp vid Nockebytorg, på Kung Atles väg, i en villa med sin mamma, pappa och två storebröder. Hon var med i Abrahamsbergskyrkans kör som ofta höll konsert.
– Det var en väldigt bra kör med mycket musik.

Hon började tidigt skriva egna låtar i stilen folk/country. En genre som är smal i Sverige än idag. Men då var den riktigt smal. Evas publik på den tiden inskränkte sig för det mesta till en enda person - den yngre av de två bröderna.
– Han var min första musiksupporter och är det än idag. Vid större högtider brukar han hyra in hela bandet faktiskt, berättar Eva, som idag har betydligt många fler fans att spela för.

I mellanstadiet började Eva i Adolf Fredriks musikskola. Hon beskriver sig som ett underbarn som hade 5:a i alla betyg och var bäst av alla. Där trivdes hon bra.
– Eleverna var duktiga, späda och snälla. Precis som jag. 
Eva hade precis bett en kompis fråga chans åt henne på skolans snyggaste kille, som gick i parallellklassen, när hon drabbades av något som kom att bli en form av livskris.
– Jag fick diabetes och lades in på sjukhus. Sjukdomen gjorde mig helt chokad och jag visste inte längre vad jag ville. Mamma tyckte att det var bäst att jag slutade i Adolf Fredrik och gick i skolan nära hemmet istället.

När hon låg på sjukhuset fick hon via sin kompis svar på frågan hon ställt till killen i parallellklassen.
– Han sa ”ja”, säger Eva med ett hjärtligt skratt och tillägger:
– Det var Niklas Strömstedt och han ser inte så dum ut i dag heller.
På grund av sjukdomen och det medföljande bytet av skola, blev det inget mer mellan Eva och Niklas.
 – Senare hade jag desto mer kontakt med hans före detta frus fru, Eva Dahlgren, berättar Eva och syftar på att hon under 80-talet körade för Eva Dahlgren, och att hon också producerade Eva Hillereds första soloplatta. Som för övrigt också blev Grammisnominerad.

Detta var dock långt senare. Eva fortsatte alltså mellanstadiet i Ålstensskolan. Där upplevde hon klimatet som tufft.
– Jag var så rädd för att bli mobbad och därför höll jag låg profil. Jag ville inte vara så duktig och sticka ut.
Den värsta komplikationen med diabetes var att den påverkade Evas röst.
– Jag liksom väste när jag sjöng. Mamma lät mig gå hos en sångpedagog som en kompensation för att jag slutat Adolf Fredrik, men hon var värdelös.

Sångpedagogen menade att det var något fel på Evas röst bara för att hon väste och detta gjorde att Eva tappade självförtroendet.
– Men så fort jag sjöng mina egna låtar lät det hur bra som helst. Då var jag fri och det fanns ingen annan som kunde säga hur det skulle låta.

Eva menar att denna lärdom gör henne till en bra och därför uppskattad sångpedagog.
– Idag vet jag att den sångpedagog jag gick hos hade fel. Alla kan utvecklas och komma till rätta med sina röstproblem om man får rätt feedback och jobbar med sin röst, förklarar hon.
Dessutom mår man bra av att sjunga.
– Nu är det bevisat att vi mår bra av att sjunga. När vi sjunger utsöndras hormonet oxytocin, samma hormon som utsöndras vid amning, och som ger oss lugn och ro.
Det var allstå tack vare Evas egna låtar son hon lyckades hitta hem till sin röst igen. När hon började musikgymnasiet var hon fortfarande en blyg och sårbar tjej med dåligt självförtroende.
– Jag mådde inte så bra. Men hade ett stort frihetsbehov.

Därför flyttade hon hemifrån som 17– åring och delade lägenhet inne i stan med en kompis. Efter gymnasiet flyttade hon till Göteborg och fortsatte studierna på musikhögskolan.
– Där blommade jag ut, förklarar hon.
Eva började leva på musiken. Hon spelade på pubar och hamnade sen i körsvängen.1989 gav hon ut sin första soloplatta, ”Inte varför utan hur”. Och i dagarna ges alltså hennes sjunde soloalbum ut, ”Heaven & Hill”.
Tiden däremellan innefattar en hel musikalisk karriär. Evas turnerar fortfarande i USA, Irland, Tyskland, Danmark och Norge. Hennes nya CD ska även ges ut i Tyskland och eventuellt i Norge.
Och att stå på scen – det måste vara det bästa hon vet.
– Om gud har ett språk så är det musik. Att vara på scen när det är som bäst, det är mitt himmelrike, säger Eva, och tillägger:
 – Mitt liv vore ingenting utan musik.

Eva har dessutom varit aktiv i ett internationellt nätverk med singer-songwriters – med medlemmar från olika länder. Förutom redan nämnda musiktitlar har hon dessutom varit skådespelare, kompositör, och författat Sveriges enda bok om hur man skriver bra låtar. Hon anlitas ofta vid workshops för grupper som vill lära sig hur man skriver låtar.
– Jag ska till Köpenhamn nu och hålla i en låtskrivarworkshop i två dagar. Och så har jag spelningar på olika scener i Köpenhamn på kvällarna, berättar Eva.
Det blir inledningen på den releaseturné som Eva drar igång i mars. Hennes förhoppningar kring den nya skivan är blygsamma, men kloka, i det hårda musikklimat som råder idag.
 – Jag hoppas att journalister och recensenter över huvudtaget lyssnar på plattan. Och att den når ut till alla som gillar den här typen av musik. Och så hoppas jag att åtminstone någon låt kommer ut i radio.

Text: Susanna Engström Bild: Privat